eatingthin

Att leva med ständiga komplex över siffrorna på vågen och ångesten efter varje måltid är inte att leva. Här får ni följa mina tankar och min väg mot att försöka ta sig ur bulimiträsket.

Att försöka acceptera sig själv

Tittar mig i spegeln, vill spy på min feta mage.

Tittar ner på mina lår, vill spy för att dem går ihop.

Tittar på bilder från fester, vill spy på mina äckliga feta och pluffsiga armar.

Tittar på andra och ser hur dem tittar på mig för att jag är så äcklig och tjock.

Väger för tillfället 58 kg. Ljuger för mina kompisar och säger att jag väger 55 kg. SKäms för att de flesta av mina kompisar väger mindre än mig. Varför kan jag inte låta bli maten?

Så fort jag mår dåligt äter jag.

Så fort jag är sjuk så äter jag.

Så fort jag känner mig sugen på något så äter jag.

Önskar att jag var en sån person som lät bli maten så fort jag kände mig nerstämd.

Ska åka utomland om 3 månader.

Jag ska gå ner 5 kg iallafall.

Vill inte känna hur allting dallrar på min kropp när jag rör på mig.